kör

nu pass med hundarna mest lösa. Det är sol och fina dagar, jag har försökt nyttja de sista dagarnas föräldraledighet till att vara ute i solen på dagen. Barnen sover i sin vagn och jag kör intervallbetonade rundor på 3-5 min när G är på dagis. Det blir lekbetonat för hundarna och jag får komma ut, vilket behövs. Försöker också lägga in några längre rundor 12-18 km, med lösa hundar och egen träning. Jag blir fort trött i kroppen, jag inser att graviditeten förra året verkligen sitter kvar. Normalt sett brukar jag  vara ganska stark i framförallt benen, men egentligen hela kroppen, det brukar vara flåset det sitter i. Nu blir jag trött i benen, orkar inte jobba igenom skären och utförskörningen består mest i att stå och pusta ut, inte trampa runt och utnyttja farten. Det som håller längst är axlar och armar - vilket också är logiskt, eftersom det var det enda jag orkade styrketräna hela vägen i graviditeten. Bål och magmuskler är av naturliga skäl fortfarande svaga, men jag känner iaf framsteg.Jag inser att den tid jag försöker lägga på att cykla något långpass i veckan på sommaren ändå ger endel för vintern. Ibland har jag undrat om det är bortkastad tid i förhållande till vad man får för effekt. Antagligen skulle mer löpträning ge mer relativt tidsinsatsen, men jag behöver ju mycket variation för att inte tröttna... Så pepp inför att cykla till jobbet ett par dagar i veckan i vår! Och jag längtar redan till rullskidsträningen- sjukt.... men det är nåt visst med varma sommarkvällar på rullisarna.
Idag blir första testet för Mille med pulkan- nästa fas i draghundslivet för den unge mannen! Kul.