barmarksträningen

börjar komma igång. Cykel och jogg står på programmet för hundarna, vi väntar på att snön ska försvinna så vi får göra nåt annat än pinna på runt byn. Å andra sidan är det lite bra, jag tvingas ta tag i linförigheten med Mille och köra lydnad. Vi tränar cykel som vanligt - alltså inte "dragcykel" utan klassiskt trava vid sidan. Jag tror att det är bra att aktivera de musklerna efter säsongens galopperande, så att hela kroppen blir genomarbetad och alla muskler används. Jag alternerar tempo, tar det ganska lugnt så att hundarna travar i lugn och avslappnad takt, samt några fartökningar, fortfarande i trav. Detta tycker jag också är nyttigt för deras disciplin, det ska inte alltid vara full fart. Sen Arjas korsbandsskada har jag blivit mer noggrann med travandet, hunden kan då inte avlasta något ben el ryggen på samma sätt som i galopp och man ser lättare om något är i olag i kroppen på dem. Detta är erfarenhet från min tid som hästmänniska, då jag red galoppörer. Viss likhet finns ändå. Jag funderar också lite på hållbarhet och livet för en draghund nu när sporten i och med barmarkens framfart mer blir en året-runt-sport. Kravet på noggrann och genomtänkt träning blir hårdare, det finns mindre tid till "lugnare perioder". Redan nu drar barmarksträningen igång med kickbike och cykel mm. Förut tror jag de flesta hundar inte hade någon mer draghundsträning efter snön, utan de blev alternativ träning, vilket stimulerade andra muskler och även mental stimulans med andra aktiviteter. De som jagar mycket bygger ju upp hunden naturligt under höstarna, med till största delen draghundsträning tror jag att vi måste tänka noga på hur hunden byggs upp, utan  att det blir  för ensidigt. Särskilt jag som har stora hundar måste vara jättenoga, men jag har också svårt att följa en plan helt och fullt, eftersom livet med tre småbarn är rätt oförutsägbart....